En naturens superhjälte i kampen mot PFAS
I ett belgiskt jordbrukslandskap, på en fältplätt där det tidigare bedrivits brandsäkerhetsövningar, spirar ett oväntat hopp: industrihampa. Med sin snabba tillväxt, tålighet och förmåga att suga upp farliga ämnen ur marken, har hampan klivit fram som en oväntad hjälte i kampen mot en av vår tids mest svårnedbrytbara miljögifter: PFAS.
PFAS utgör ett av vår tids största saneringsproblem. De finns överallt – men att få bort dem är svårt och dyrt. Kemisk nedbrytning fungerar dåligt, grävning kräver enorma resurser och föroreningarna sprids lätt. Just därför är biologiska metoder som hampa så intressanta.
PFAS – evighetskemikaliernas förbannelse
PFAS, eller per- och polyfluorerade alkylsubstanser, är en stor kemikaliegrupp som sedan 1940-talet använts i produkter som brandskum, stekpannor, livsmedelsförpackningar och funktionskläder. De är populära just för att de stöter bort både fett, smuts och vatten – men samma egenskaper gör dem extremt svårnedbrytbara i naturen.
PFAS kallas ofta för ”evighetskemikalier”, eftersom deras kemiska bindningar är bland de starkaste som finns. Det gör att de kan finnas kvar i miljön i hundratals år, utan att brytas ner.
Problemet är inte bara att de stannar kvar – utan också att de lätt sprider sig, både genom vatten, luft och via livsmedel. PFAS har hittats i grundvatten, regn, djur och i blodet hos människor över hela världen – även i avlägsna områden där de aldrig använts direkt.
Många PFAS-ämnen misstänks vara toxiska och kan kopplas till leverskador, hormonstörningar, nedsatt immunförsvar och vissa cancerformer. Världshälsoorganisationen och EU har båda slagit fast att vissa PFAS är hälsofarliga även i mycket små doser.
I Belgien blev problemen särskilt tydliga när marken vid brandskyddsanläggningen Vesta Campus visade sig vara kraftigt förorenad. Att gräva upp och deponera stora mängder jord är både dyrt och praktiskt svårt – så forskarna sådde hampa.
Framgångsrika försök i Belgien
Våren och sommaren 2024 genomförde forskare från C-Biotech och Ghent University ett uppmärksammat fältförsök. Studien, publicerad i maj 2025 under titeln ”Sustainable PFAS Mitigation Using Hemp and Soil Additives”, visade lovande resultat.
På nio testplättar, vardera 375 kvadratmeter stora, odlades industrihampa av sorten Futura 83. Vissa plättar fick särskilda jordtillsatser för att stimulera groning, rotutveckling eller mikrobiell aktivitet – andra fick bara hampa.
Redan efter en säsong hade i genomsnitt 67 procent av PFAS-innehållet i jorden försvunnit. I sju av nio testfält sjönk halterna under det flamländska gränsvärdet. På ett av fälten noterades en minskning på hela 90 procent.
Så renar hampan jorden
En del av effekten ligger i de tillsatser som användes: biokatalysatorer som stimulerade mikroorganismer, ämnen som främjade groning och naturliga svampar som tros kunna förkorta PFAS-kedjor. Dessa tillsatser påverkade både hampans tillväxt och hur effektivt den kunde ta upp PFAS.
De kortkedjiga PFAS-ämnena togs direkt upp av växtens blad. I vissa fall uppmättes halter på upp till 380 µg/kg torrvikt (mikrogram per kilo torkad växtmassa) – en ovanligt hög nivå för växtbaserade saneringsmetoder, vilket understryker hampans effektivitet som bioackumulator. De mer svårnedbrytbara långkedjiga PFAS-ämnena omvandlades först i jorden, och togs därefter upp av växten. Hampan fungerade både som ”dammsugare” och som ”katalysator” för nedbrytning i samspel med jordens mikrobiella liv.
För att beskriva detta dubbla arbete föreslog forskarna ett nytt mått: BioConversion and Accumulation Factor (BCAF) – ett sätt att mäta både direkt upptag och omvandlade restprodukter. Det ger en mer heltäckande bild av växtens saneringsförmåga.
Stöd från internationell forskning
Ett parallellt projekt vid Newcastle University gav ytterligare stöd till hampans potential. I ett kontrollerat laboratorium testades industrihampa som reningsväxt för PFAS-förorenad jord.
Studien, publicerad 2025-05-11, leddes av doktoranden Timothy James Wright (Newcastle Uiversity). I denna undersöktes upptaget av olika PFAS-ämnen och hur upptaget förändrades över tid. Det visade sig att hampan var särskilt effektiv för det kortkedjiga ämnet PFBA, där halter över 116 nanogram per gram torrväxtvikt uppmättes. Även ämnen som PFHxS och PFOA absorberades – framför allt i rötterna, men också i blad och stjälkar.
Upptaget skedde i tre faser: en långsam inledning, en snabb fas vid blomning och en avstannande avslutning. Intressant nog visade sig unga hanplantor initialt ta upp mer PFAS än honplantor, men detta förhållande vände senare under mognaden.
Ytterligare en viktig upptäckt var att PFAS-halten i jorden minskade även utanför växternas rotsystem, vilket tyder på en mer långtgående påverkan än väntat – en lovande effekt för framtida storskaliga tillämpningar.
Från försök till framtid: Kan hampa rena vår förorenade jord?
De två studierna kompletterar varandra: den belgiska i verklig fältmiljö, och den från Newcastle i kontrollerad miljö. Tillsammans bekräftar de att industrihampa har en tydlig kapacitet att både ta upp och bidra till rening av PFAS – och därmed fungera som ett miljövänligt alternativ i marksaneringsarbete.
Efter en enda odlingssäsong visade försöken att hampan kunde minska PFAS-halten kraftigt – och i vissa fall fungera som en hyperackumulator. Kortkedjiga ämnen togs lätt upp av bladen, medan de långkedjiga först bröts ned i samspel med mikroorganismer.
Men effektiviteten beror på omständigheterna. Det är främst i marker med måttlig förorening, bra jordstruktur och med rätt typ av tillsatser som hampan verkligen visar sin styrka. Biokatalysatorer och svampar visade sig kunna förstärka saneringsprocessen markant.
Hampan framstår därför inte som en universallösning – men som ett kraftfullt verktyg i rätt miljö. Det kan vara särskilt värdefullt där konventionell marksanering är för dyr, riskabel eller tekniskt svår.
Nästa steg för hampan
Industrihampa visar sig vara långt mer än bara råvara för byggmaterial eller textil. Med rätt sortval och stödjande jordbehandlingar kan den bli en kostnadseffektiv, skalbar och miljövänlig lösning för att rena mark från PFAS.
Men utmaningar återstår: Vad gör man med den PFAS-fyllda hampan efter skörd? Hur påverkas saneringen av olika klimat, jordarter och PFAS-varianter? Och hur ser lagstiftning och godkännanden ut för att odla hampa i kontaminerad jord?
Svaren på dessa frågor kommer avgöra om hampan blir en nischlösning – eller om vi inom en snar framtid ser fälten blomma vid nedlagda flygfält och brandövningsplatser runt om i Europa. Där den med sina långa stjälkar och frodiga blad drar giftet ur marken, ett blad i taget.
