Del 4 av 4. Vi har gått igenom CBD-marknadens regulatoriska gråzon, följt föroreningar genom odling och förädling, och sett hur otillförlitliga CBD-halterna i kosmetika kan vara. I den sista delen tar vi oss an den produktkategori där osäker sammansättning väger tyngst: e-vätskor med CBD, som andas direkt ner i lungorna.
Den 25 februari 2020 gick amerikanska CDC och FDA ut med en sammanställning som fick vaping-branschen att skaka: ett nationellt utbrott av allvarliga lungskador kopplade till vejpning (EVALI), med 2 807 sjukhusinläggningar och 68 dödsfall i USA. Den gemensamma nämnaren i majoriteten av fallen var acetat av vitamin E, som återfanns både i de inblandade vejpprodukterna och i de sjukas lungvätska. Bara några månader tidigare, i november 2019, hade ett dödsfall i Belgien kopplats specifikt till en CBD-e-cigarett.
En av femton innehöll det ämnet som orsakat dödsfall
Det var mot den bakgrunden som Fundación CANNA bestämde sig för att undersöka vad som faktiskt finns i CBD-e-vätskor som säljs i Europa. Mellan slutet av 2019 och början av 2020 köpte stiftelsens laboratorium in en flaska vardera från 15 olika CBD-e-vätskemärken — via nätbutiker, tobaksaffärer och fysiska butiker — och analyserade innehållet med två separata kromatografiska metoder i två olika laboratorier: gaskromatografi kopplad till masspektrometri (GC-MS) för att identifiera ämnen mot en referensdatabas, samt vätskekromatografi (HPLC-DAD) för att kvantifiera CBD-halten.
Studien visade att fjorton av de femton e-vätskorna byggde på den vanliga basen av propylenglykol och glycerin som de flesta vejpvätskor använder. Men en av dem stack ut redan i sammansättningen: den innehöll i stället skvalan, glyceryltrikaprylat och en form av vitamin E — och när laboratoriet körde de specifika identifieringstesterna för vitamin E och vitamin E-acetat gav just det provet utslag. Kvantifieringen visade att provet innehöll 244,48 milligram vitamin E-acetat per gram vätska — nästan en fjärdedel av vätskans vikt.
Det är exakt det ämne som CDC och FDA pekade ut som huvudmisstänkt i det amerikanska lungskadeutbrottet. Fundación CANNA skrev själva att det då saknades tillräckligt underlag för att fastställa vid vilken mängd inandat vitamin E-acetat blir farligt, men att rapporterna om vejpning och vitamin E-acetat gjorde att man avrådde från konsumtion av produkter som innehåller ämnet, oavsett dos.
Samma prov var för övrigt inte den enda avvikelsen på identifieringssidan: en av de femton vätskorna testade också positivt för bensylalkohol, ett ämne som kan ge långvariga andningsbesvär vid upprepad inandning.
THC i samtliga prov — trots att det säljs som CBD
Ett annat resultat bland de mer dramatiska fynden var att samtliga 15 e-vätskor innehöll mätbara mängder delta-9-THC, cannabisplantans psykoaktiva huvudkomponent, trots att produkterna marknadsförs och säljs som rena CBD-produkter. Tolv av femton innehöll dessutom CBDV, en mindre välkänd cannabinoid. Fundación CANNA påpekade att konsumtion av dessa produkter, beroende på mängd, skulle kunna ge utslag på ett drogtest — något som knappast stod på förpackningen.
Tolv av femton prov innehöll också tillsatta terpener — betakaryofyllen i tio av dem, limonen i åtta, samt betamyrcen och farnesen i sju vardera. Det pekade mot en trend i branschen: fler tillverkare kryddar sina e-vätskor med cannabisliknande terpenprofiler, sannolikt för att efterlikna doften och smaken av cannabis snarare än av rent teknisk nödvändighet.
Även när det bara handlar om CBD-halten stämde det sällan
Precis som med krämerna i förra delen höll deklarationerna på förpackningen dåligt måttet. Fjorton av de femton e-vätskorna innehöll mindre CBD än vad som stod angivet. Bara fyra av dem låg inom rimliga tio procents avvikelse (-6, -3,4, -2,5 respektive -8 procent). Räknat över samtliga 15 prov innehöll e-vätskorna i genomsnitt 27 procent mindre CBD än deklarerat, med en spridning från 78,33 procent under deklarerat värde i värsta fallet till 6,67 procent över i det enda prov som faktiskt innehöll mer än utlovat.
Utöver själva avvikelsen mot etiketten hittade forskarna ett tredje problem: i vissa prov varierade CBD-halten med upp till 40 procents variationskoefficient mellan mätningar av samma flaska. Med andra ord räcker det inte att en tillverkare råkar träffa rätt genomsnittlig halt — om vätskan i flaskan inte är homogen kan den mängd CBD du faktiskt får i dig variera kraftigt beroende på var i flaskan du vejpar ifrån.
Malta-genomgången: vejpvätskor näst sämst av alla kategorier
Den forskningsgenomgång vi presenterade i del 1 som publicerades 2026 — hade också ett eget avsnitt om just vejpprodukter: sju studier, totalt 125 e-vätskor. Av de sex studier som redovisade siffror enligt ±10-procentskriteriet höll bara 24,3 procent (28 av 115) måttet — näst sämst av alla granskade produktkategorier, bara krämer var sämre (13,8 procent). Flera av de underliggande studierna rapporterade genomsnittliga avvikelser på över 30 procent från deklarerat värde.
Allvarligare än själva felmärkningen var vad man i övrigt hittade i vätskorna. En studie identifierade en e-vätska med omkring 45 procent delta-9-THC — jämfört med de spårmängder Fundación CANNAs egna prover innehöll — samt produkter med odeklarerade syntetiska cannabinoider, bland annat MDMB-BUTINACA och 5-fluoro-MDMB-PICA. Det är föreningar som inte är cannabisderivat i egentlig mening utan tillverkade i laboratorium, och som i högre doser förknippas med betydligt allvarligare akuta förgiftningssymtom än naturliga cannabinoider. Tillsammans med Fundación CANNAs fynd av THC i samtliga 15 prover bekräftar det en genomgående bild: vejpvätskor är den produktkategori där avvikelsen inte bara handlar om fel CBD-mängd, utan om vad mer som kan finnas i vätskan utan att stå på etiketten.
Varför saknas ett gemensamt regelverk — och varför spelar det roll?
Svaret ligger i hur EU:s tobaksproduktdirektiv (TPD, 2014/40/EU) faktiskt är skrivet. Direktivet definierar en ”elektronisk cigarett” som en produkt avsedd för konsumtion av just nikotinhaltig ånga. Det är alltså ingen lucka som uppstått av misstag eller senare tolkats in — en ren CBD-e-vätska utan nikotin faller utanför TPD:s krav på anmälan till myndigheter, ingrediensförteckning och testning redan i direktivets egen definition, eftersom lagstiftaren utgick från nikotin när texten skrevs. De krav som faktiskt finns för e-vätskor i EU — anmälningsplikt, redovisning av ingredienser, säkerhetstestning — gäller alltså bara om vätskan innehåller nikotin.
Det finns förvisso ett generellt skyddsnät: EU:s förordning om allmän produktsäkerhet (2023/988) kräver att tillverkare gör en riskbedömning och håller teknisk dokumentation tillgänglig för produkter som saknar egen sektorslagstiftning, vilket en nikotinfri CBD-vätska gör. Men precis som för krämerna i del 3 är det en bred, generell skyldighet om produktsäkerhet i stort — inget krav på att specifikt testa cannabinoidhalt, vitamin E-acetat eller andra tillsatser i just en CBD-e-vätska. Och Novel Food-förordningen, som annars styr CBD i oljor och kosttillskott, gäller inte här: den täcker bara det som konsumeras oralt, och att andas in en vätska räknas inte som livsmedelskonsumtion.
Nationella regler skapar förvirring
Konsekvensen av avsaknaden inom EU-nivån kring reglering av CBD-vejps är att varje medlemsland fyller tomrummet på sitt eget sätt — och resultatet är stora skillnader i vad som faktiskt är tillåtet att sälja. Gränsen för hur mycket THC den färdiga produkten får innehålla (skild från odlingsgränsen på 0,3 procent som bara gäller den växande hampan, se del 1) varierar kraftigt: Tyskland och Spanien tillåter 0,2 viktprocent, Frankrike och Österrike 0,3 viktprocent, Schweiz och Tjeckien så mycket som 1,0 viktprocent, medan Nederländerna ligger på blott 0,05 viktprocent. Storbritannien använder ett helt annat system — ett absolut tak på 1 milligram totalt kontrollerade cannabinoider per förpackning, oavsett hur utspädd vätskan är. Samma flaska CBD-e-vätska kan alltså vara fullt laglig i ett land och förbjuden i grannlandet, utan att en enda millimeter av EU:s lagstiftning ändrats.
Några länder har ändå valt att täppa till luckan på egen hand genom att utvidga sin nationella TPD-tillämpning: Tyskland kräver till exempel TPD-anmälan även för nikotinfria e-vätskor, trots att EU-direktivet inte kräver det. Men det är ett nationellt tillägg utöver EU-miniminivån, inte ett unionsgemensamt krav — så för den som köper eller säljer över landsgränser inom EU består tomrummet. Och det ser inte ut att täppas till inom kort: EU-kommissionen öppnade i maj 2026 ett offentligt samråd om att revidera just tobaksproduktdirektivet, med lagförslag som väntas mot slutet av 2026. Men samrådet är uttryckligen inriktat på nya nikotin- och tobaksprodukter — nikotinpåsar, uppvärmd tobak, nikotinvejp — inte på nikotinfria CBD-vätskor. Så vitt vi kan se finns alltså inget som tyder på att just den här luckan kommer att täppas till av den pågående revideringen.
CBD från jord till konsument: vi har rätt att veta vad vi konsumerar
I den här artikelserien har vi följt CBD från jord till produkt, från den odlade plantan via oljor, extrakt och isolat till de krämer och e-vätskor som säljs i butiker och på nätet. Analyserna visar att problem kan uppstå i varje led, och att ingen kontrollerar dem på vägen.
Det har visat sig i Fundación CANNAs egna laboratorieanalyser. Tungmetaller fanns i 90 till 100 procent av proverna, från rå blomma till renat isolat, eftersom cannabisplantan tar upp föroreningar ur jorden och de sedan följer med genom hela förädlingen. Bekämpningsmedelsrester var vanligare i koncentrerade extrakt än i själva råvaran. Bland krämerna angav bara 6 av 15 hur mycket CBD de innehöll, och bara en av dem höll vad den lovade. Två innehöll i praktiken ingen CBD alls. Av 15 e-vätskor innehöll 14 mindre CBD än utlovat, samtliga innehöll THC, och en bestod till nästan en fjärdedel av vitamin E-acetat, det ämne som kopplats till lungskadeutbrottet i USA.
Det har också visat sig i den internationella forskningen. Genomgången från universitetet på Malta sammanställde 28 studier och 937 produkter. Bara 31 procent av produkterna låg inom tio procent av den CBD-halt som stod på förpackningen. För e-vätskor var andelen 24 procent och för krämer 14 procent. De underliggande studierna hittade dessutom odeklarerad THC, syntetiska cannabinoider, tungmetaller och lösningsmedelsrester. Författarna beskriver det som ett systemiskt kvalitetsproblem som återkommer oavsett produkttyp, marknad och analysmetod.
Samtidigt saknas ett regelverk som fångar upp detta. Varje produktkategori har hamnat under olika lagar som skrevs för andra syften. Oljor och kosttillskott väntar på ett Novel Food-godkännande som aldrig kommit. Krämer omfattas av kosmetikalagstiftningen, som inte kräver att CBD-halten anges. Nikotinfria e-vätskor faller utanför tobaksproduktdirektivet redan i dess definition. Inget av regelverken kräver att någon kontrollerar det konsumenten faktiskt bryr sig om: hur mycket CBD produkten innehåller och om den är fri från föroreningar.
Mot den bakgrunden framstår Fundación CANNAs krav på EU:s lagstiftare som rimliga:
- Obligatorisk innehållsdeklaration. Varje produkt som säljs med CBD ska ange hur mycket den innehåller, i en enhet som inte går att misstolka.
- Bindande krav på kontroll av föroreningar. Produkterna ska testas för tungmetaller, och farliga mikroorganismer som mögelsläktet Aspergillus och E. coli ska vara förbjudna, oavsett om det gäller råvara eller färdig produkt.
- Regelbunden kontroll av tillverkningssatser. Det är innehållet i varje enskild sats som ska kontrolleras, inte bara receptet på pappret, eftersom halterna kan variera kraftigt mellan flaskor av samma produkt.
- Obligatorisk terpenprofilering. Den ska komplettera, eller ersätta, de vetenskapligt vaga beteckningarna Indica och Sativa. Det är terpenerna som avgör doft och upplevd effekt.
Fundación CANNA har kopplingar till ett företag som säljer växtnäring för cannabisodling, och det ska läsarna känna till. Men kraven är inga särintressen. De motsvarar sådant vi redan tar för givet när vi köper mat eller läkemedel: att det som står på förpackningen stämmer och att produkten inte innehåller ämnen som inte borde finnas där. Kraven stöds dessutom av oberoende forskning från flera länder, inte bara av stiftelsens egna siffror.
Den som köper en CBD-produkt äter den, stryker den på huden eller andas in den. Då har konsumenten rätt att veta vad hon får i sig. I dag ligger ansvaret för att ta reda på det hos konsumenten själv, som måste efterfråga analysintyg och leta efter oberoende laboratorietester. Det ansvaret borde ligga hos dem som tillverkar och säljer produkterna. Tills EU inför gemensamma krav gäller seriens råd: lita inte på förpackningen, fråga efter analysbeviset.
