Del 2 av 4. I förra delen tittade vi på CBD-marknadens regulatoriska gråzon. I den här delen går vi till botten med det mest grundläggande ledet i kedjan: vad som faktiskt finns i cannabisplantan och de råvaror som utvinns ur den.
Ingen gröda är helt fri från spår av marken den vuxit i. Vetet i brödet, bären i sylten, kaffebönorna i muggen — allt bär med sig spår av jorden, luften och vattnet det mötte på vägen. Cannabis är inget undantag. Men till skillnad från de flesta andra grödor vi konsumerar har cannabisplantan en egenskap som gör frågan om vad som finns i jorden ovanligt viktig: den är exceptionellt duktig på att dra upp gifter ur marken.
Cannabis kallas ibland en ”jordrenare” — en hyperackumulator som suger upp tungmetaller och andra föroreningar ur jorden mer effektivt än de flesta andra växter. Egenskapen har till och med använts i saneringsprojekt, där hampa planterats för att dra ut föroreningar ur förstörd mark. Det som gör växten användbar för jordsanering är samma egenskap som gör den känslig som konsumtionsvara: allt som fanns i jorden plantan stod i följer med upp i plantan, och därifrån vidare in i det du till slut äter, röker eller stryker på huden.
Mögel, tungmetaller och bekämpningsmedel
Det är precis den kedjan som Fundación CANNA kartlade i en sammanställning av tusentals labbanalyser av cannabis- och CBD-produkter, insamlade mellan 2018 och 2023 vid stiftelsens laboratorium på Science Park i Valencia.
Studien delade in materialet i fyra kategorier — obehandlat växtmaterial, oljor, extrakt och renade isolat — det vill säga fyra punkter längs samma resa, från planta till färdig produkt. Vid varje punkt testades ett stort antal prover, allt från några dussin till över 400 beroende på matris och kontaminanttyp, för tre typer av föroreningar: mikrobiologiska (mögel, jäst, bakterier), tungmetaller (bly, arsenik, kvicksilver, kadmium) och bekämpningsmedel.
Mönstret som framträder är tydligt, men inte alltid intuitivt. Mikrobiell kontaminering var utbredd i obehandlat växtmaterial — över 95 procent av proverna innehöll mögel, jäst eller bakterier, med särskild oro kring mögelsläktet Aspergillus, som hos personer med nedsatt immunförsvar kan orsaka allvarlig lunginfektion och producerar cancerframkallande aflatoxiner. Så snart plantan bearbetas sjunker den mikrobiella belastningen kraftigt: extrakt (11,5 procent) och isolat (8,7 procent), medan oljorna ligger något högre (15,2 procent) men fortfarande långt under växtmaterialets nivå. Det är knappast förvånande — extraktionsprocesser med lösningsmedel och värme är effektiva på att döda mikroorganismer.
Tungmetallerna berättar en helt annan historia. Där följde föroreningen med genom hela kedjan, oavsett hur mycket produkten bearbetats: mellan 90 och 100 procent av proverna i samtliga fyra kategorier innehöll spår av tungmetaller. Förklaringen ligger i just den bioackumulerande förmåga som gör cannabis till en jordrenare. En planta som växer i förorenad jord tar upp metallerna direkt i sina vävnader, och varenda olja, extrakt eller kristall som därefter framställs ur den plantan ärver samma belastning. Bly visade sig finnas i praktiskt taget alla prover, oavsett matris — från rå blomma till renat pulver.
Renare är inte alltid renare
Den kanske mest slående upptäckten i Fundación CANNAs studie handlar om bekämpningsmedel, och den går emot det de flesta konsumenter antar. Andelen prover med bekämpningsmedelsrester var faktiskt högre i extrakt (drygt 60 procent) än i det obehandlade växtmaterialet (42 procent). Isolaten låg lägre (13 procent), men mönstret för extrakten avslöjar en mekanism som är lätt att missa: när en stor mängd växtmaterial koncentreras ner till en liten mängd extrakt, koncentreras också allt annat som fanns i materialet — inklusive bekämpningsmedelsrester. Volymen minskar, men mängden bekämpningsmedel per gram kan alltså öka.
Samma logik gäller kvicksilver, som var förhöjt specifikt i extrakt och isolat snarare än i råvaran. Där pekar studien på en annan möjlig källa: lösningsmedlen som används vid rening kan i sig vara förorenade, eller ha en kemisk selektivitet som gör att de fångar upp just kvicksilver ur materialet. En köpare som ser ordet ”isolat” på en förpackning tänker sig ofta det renaste alternativet som finns. Analyserna visar att det ibland är precis tvärtom.
Bekämpningsmedlens envishet har också en egen förklaring. Många av de preparat som hittades är så kallat systemiska — de tas inte bara upp på bladens yta utan förflyttar sig inuti växtens vävnad. Ett sådant medel kan alltså inte sköljas eller borstas bort vid skörd, eftersom det redan sitter inuti plantan. En odlare som besprutar tidigt i odlingscykeln kan därför sitta med bekämpningsmedelsrester kvar i blomman månader senare.
Bekräftat av den internationella genomgången
Precis som med krämerna och e-vätskorna vi går igenom senare i den här serien är föroreningsproblemet i cannabisråvaror inte unikt för Fundación CANNAs spanska stickprov. Den forskningsgenomgång vi presenterade i del 1 — 28 studier, 937 produkter, publicerad 2026 — hittade samma typer av föroreningar gång på gång i sina underliggande studier, oavsett produktkategori.
I oljebaserade produkter hittade flera av de granskade studierna tungmetaller som överskred acceptabla exponeringsgränser — bland annat arsenik och bly i veterinära oljeprodukter — samt lösningsmedelsrester och, i minst en studie, odeklarerade halvsyntetiska cannabinoider som hexahydrocannabinol (HHC) i produkter som marknadsfördes som ren CBD-olja. I ätbara produkter hittades tungmetaller som bly, kvicksilver, arsenik och kadmium tillsammans med mjukgörande ftalater, och i en amerikansk studie översteg fyra produkter delstaten Kaliforniens gränsvärden för blyexponering. I de studier som undersökte flera produktkategorier samtidigt hittades ett eller flera giftiga grundämnen i 23 procent av alla analyserade prover i en studie, medan en annan dokumenterade 53 separata regelbrott kopplade till tungmetaller, lösningsmedel och bekämpningsmedel.
Bilden som växer fram är konsekvent: cannabisplantans förmåga att dra upp och koncentrera föroreningar ur sin omgivning är långtgående. Det är precis den mekanismen — kombinerat med avsaknaden av bindande kontaminantgränser i EU:s lagstiftning — som Fundación CANNA pekar på när stiftelsen efterlyser obligatorisk tungmetalltestning och förbud mot farliga patogener som Aspergillus och E. coli.
Vad det betyder för dig som konsument
Ingen av de här siffrorna är ett skäl att sluta konsumera cannabis eller CBD — kontaminanter finns i princip all mat och alla grödor vi äter, i varierande grad, och det gäller lika mycket morötterna i kylskåpet som brödet i skafferiet. Det som gör cannabis speciell är hur känslig hela kedjan är för vad som händer allra tidigast i processen. Ren jord, ansvarsfull användning av bekämpningsmedel och genomtänkt näringstillförsel vid odlingen får genomslag ända fram till den färdiga produkten — medan ett enda misstag tidigt i kedjan, som förorenad jord eller ett bekämpningsmedel som används vid fel tidpunkt, kan följa med genom varje efterföljande steg utan att någon bearbetning lyckas tvätta bort det.
Det gör frågan om var och hur din cannabis odlats till något mer än en smaksak. Fram till dess att EU inför bindande kvalitetskrav är det upp till varje konsument att fråga efter analysbevis och leta efter oberoende laboratorietester.
I nästa del: vad som händer när samma råvaror blir CBD-krämer — och varför man inte kan lita på innehållsförteckningen.
