Del 3 av 4. I förra delen följde vi föroreningar genom hela kedjan från planta till olja, extrakt och isolat. I den här delen zoomar vi in på en enda produktkategori som miljontals européer numera hittar i sin hylla på hälsokostbutiken eller apoteket: CBD-krämen. Frågan är enkel — vad innehåller krämen?
Det läses som ett löfte på en burk: en kräm mot ont i lederna, torr hud eller stressad muskulatur, förstärkt med CBD. Sedan EU godkände cannabidiol (CBD) som kosmetisk ingrediens har fler tillverkare börjat skriva just det ordet på förpackningen, och allt fler konsumenter betalar det extra priset i tron att de får något mer än en vanlig hudkräm.
Vad lagen faktiskt kräver — och inte
EU:s kosmetikaförordning kräver en innehållsförteckning på alla kosmetiska produkter, så en kräm som innehåller CBD måste ange det som ingrediens — ”Cannabidiol” — på förpackningen. Tillverkaren är också skyldig att hålla en intern säkerhetsrapport, en så kallad CPSR, som enligt branschens egen praxis bör bygga på en oberoende mätning av CBD- och THC-halten. Men den rapporten är inget konsumenten ser, ingen myndighet granskar den innan produkten säljs, och — vilket det visat sig — den behöver inte stämma överens med vad som faktiskt står tryckt på burken. Luckan i lagstiftningen ligger alltså inte i att CBD får finnas onämnt — den ligger i att ingen utomstående kontrollerar att det som anges stämmer.
Det är precis det tomrummet som Fundación CANNA satte sig för att undersöka i en studie, där stiftelsens laboratorium under 2021–2023 köpte in 15 krämer som marknadsförs som CBD-produkter, sålda på apotek och i specialiserade CBD-butiker, och mätte det faktiska CBD-innehållet med gaskromatografi kopplad till masspektrometri (GC-MS).
Nio av femton angav ingen mängd alls
Det första resultatet handlar inte ens om huruvida CBD-mängden stämmer, utan om huruvida den överhuvudtaget står angiven. Av de 15 undersökta krämerna var det bara 6 (40 procent) som specificerade CBD-mängden på förpackningen. Övriga 9 sålde alltså på ett innehåll som konsumenten inte hade någon möjlighet att kontrollera, eftersom det inte fanns någon siffra att kontrollera mot.
Det är redan i sig ett problem för en produktkategori där hela säljargumentet bygger på en enda beståndsdel. Men studien visar att även de krämer som faktiskt angav en siffra inte gick att lita på.
Fem av sex anger fel mängd
Av de 6 krämer som deklarerade sitt CBD-innehåll var det bara en enda som faktiskt levde upp till det utlovade — och den låg till och med något högre än deklarerat (knappt 7 procent över). De övriga fem avvek samtliga nedåt, och spridningen var dramatisk.
Två av krämerna innehöll i praktiken ingen mätbar mängd CBD alls trots att förpackningen utlovade 500 respektive drygt 7 700 milligram per förpackning. Med andra ord: en konsument som köpte dessa produkter specifikt för CBD:t betalade för en aktiv ingrediens som i praktiken inte fanns där. De tre återstående krämerna levererade mellan 48 och 70 procent av utlovad mängd — bättre, men fortfarande långt ifrån vad som stod på etiketten.
Två av krämerna (samma som senare visade sig sakna mätbart CBD) hade dessutom en mer teknisk brist: det gick inte att utläsa av förpackningen om den angivna procentsatsen avsåg vikt per vikt eller vikt per volym — en distinktion som låter teknisk, men som i praktiken kan halvera eller fördubbla hur mycket CBD ”1 %” faktiskt motsvarar, beroende på hur den räknats fram.
Även ”rätt” mängd kan vara försumbar
Det finns ännu ett lager i den här historien, och det gäller inte bara de sex krämer som angav en siffra utan samtliga femton. När forskarna mätte den faktiska CBD-koncentrationen rakt av, oavsett vad etiketten sa, visade det sig att 8 av de 15 krämerna innehöll under 0,073 viktprocent CBD — halter som studien själv beskriver som så låga att det är osannolikt att de ger någon som helst effekt. Endast 7 av 15 krämer låg i intervallet 0,17–1,11 viktprocent, vilket är den nivå där ett CBD-tillskott överhuvudtaget skulle kunna göra skillnad.
Sammantaget betyder det att en majoritet av krämerna på marknaden, oavsett om de anger en siffra eller inte, innehåller CBD i mängder som knappast kan motivera det pris konsumenten betalar för just den ingrediensen.
Den internationella genomgången: krämer är den sämsta kategorin av alla
Fundación CANNAs krämer köptes in 2021–2023, så det är rimligt att fråga sig om det bara var otur med just de 15 förpackningarna, eller om det säger något om marknaden i stort. Svaret, baserat på den forskning som tillkommit sedan dess, är obehagligt entydigt: krämer verkar inte bara vara dåligt märkta — de är genomgående den sämsta produktkategorin av alla.
Vi presenterade i del 1 den stora forskningsgenomgången från universitetet på Malta: 28 studier, 937 produkter, publicerad 2026. Där framgick att bara 31,3 procent av alla CBD-produkter höll måttet inom ±10 procents avvikelse. Krämer och andra topikala produkter var, av samtliga kategorier som granskades, den mest opålitliga: bara 13,8 procent korrekt märkta (sju studier, varav sex med jämförbara siffror på totalt 260 produkter) — sämre än oljor (41,3 %), ätbart (40,5 %) och till och med vejpvätskor (24,3 %).
Bland just krämerna i de granskade studierna hittade forskarna samma typ av spretiga problem som Fundación CANNA själva stötte på: innehållsdeklaration som saknades, vissa produkter innehöll ingen mätbar CBD alls trots att de marknadsfördes som cannabinoidprodukter, och THC dök upp i flera undersökningar — ibland över gällande gränsvärden, särskilt i produkter köpta via nätet. Den tydligaste skillnaden mot Fundación CANNAs egna resultat gäller riktningen på felet: bland de krämer som avvek från etiketten i den internationella genomgången var det vanligaste felet faktiskt att de innehöll mer än 110 procent av deklarerat värde, snarare än mindre som hos Fundación CANNAs prover. Det stärker snarare slutsatsen att halten generellt är dåligt kontrollerad, oavsett i vilken riktning felet går.
Det är precis den typen av marknadsbrist som ligger bakom Fundación CANNAs krav på obligatorisk innehållsdeklaration och regelbunden kontroll av tillverkningssatser för konsumentens säkerhet — ett krav som, mot bakgrund av hur konsekvent problemet återkommer oavsett land, framstår som svårt att invända mot.
Samma tomrum, ny produktkategori
Mönstret känns igen från förra delen av den här artikelserien: en marknad där lagstiftningen tillåter en ingrediens utan att kräva att någon garanterar vad som faktiskt hamnar i produkten. För odlad cannabis var problemet föroreningar som följde med genom hela produktionskedjan. För CBD-krämer är problemet att halten av den aktiva ingrediensen — det konsumenten faktiskt betalar för — inte går att lita på i någon riktning. Fundación CANNAs egna prover innehöll oftast mindre CBD än utlovat, i två fall i praktiken inget alls, medan den internationella genomgången visar att krämer på andra marknader minst lika ofta innehåller mer än deklarerat. Gemensamt är att ingen myndighet kontrollerar vare sig det ena eller det andra. Och som den nyare forskningen visar är det inte ett övergående problem: det gäller fortfarande, år efter år och marknad efter marknad.
Fundación CANNA drar slutsatsen att tillverkare borde vara skyldiga att ange CBD-innehållet på förpackningen, och att både formuleringen och enskilda tillverkningssatser borde kontrolleras löpande mot ett minimikrav — så att den som köper en CBD-kräm faktiskt kan lita på att den innehåller det den utger sig för att göra.
Fram till dess gäller samma råd som i förra delen: en deklaration på burken är ingen garanti i sig. Det enda som faktiskt säger något är ett oberoende laboratorietest av just den satsen du håller i handen — och just nu är det inte tillverkaren utan konsumenten som bär ansvaret för att efterfråga det.
I nästa och sista del: vad som händer när CBD blir en vätska du andas in.
