De flesta hampaplantorna skördas för sina fibrer, frön och blommor. Rötterna lämnas kvar i marken – eller slängs. Men i ett laboratorium i Peoria, Illinois, hittade en USDA-kemist något oväntat i just det som alla andra förbisett. Det som till en början verkade vara oväntade signaler visade sig vara fyra helt nya föreningar, isolerade för första gången från hampa – och med en egenskap som nu öppnar en ny dörr inom barncancerforskning.
Upptäckten som tog tre år att bekräfta
Det var inte ett planerat projekt. Dr. Korey Brownstein vid USDA:s National Center for Agricultural Utilization Research analyserade hamparötters kemiska sammansättning när ett mönster dök upp som inte stämde med det förväntade. Okända toppar i kromatogrammet. Substanser som inte borde vara där.
Istället för att gå vidare blev han nyfiken. Tillsammans med sitt team inledde han en djupare analys för att kartlägga vad det faktiskt var. Svaret kom efter tre år av vad forskarna själva beskriver som ”komplex och allt svårare” isolering och rening: fyra föreningar med en struktur som pekar ut dem som neolignaner – naturliga ämnen som bildas i växtens biologiska processer.
Vad är neolignaner?
Neolignaner är en klass av naturliga fenolföreningar som förekommer i ett flertal växter. Liknande ämnen har tidigare hittats i bland annat pappermullbär och i ett träd hemmahörande i Sumatra och på Malackahalvön. Men dessa specifika neolignaner har aldrig tidigare isolerats från hampa.
Av de fyra isolerade föreningarna identifierades två som dadahol A och dadahol B. Det är dessa som nu fångar forskarnas uppmärksamhet, och det är dadahol A som visat sig mest potent.
Testat mot fyra cancercellslinjer
Brownsteins team samarbetade med forskare vid Pediatric Oncology Laboratory vid University of Illinois College of Medicine Peoria för att testa föreningarna mot cancerceller i laboratoriemiljö. Testerna utfördes mot fyra cancercellslinjer: neuroblastom (CHLA15 och LAN5), hepatoblastom (Hep3B) och Hodgkins lymfom (L428).
Resultaten visade att fraktioner innehållande dadahol A och dadahol B hade den starkaste cytotoxiska aktiviteten – det vill säga förmågan att skada eller döda cancerceller. När föreningarna testades i renare form visade dadahol A de lägsta IC50-värdena i samtliga cellslinjer. IC50 är ett mått på den koncentration av ett ämne som krävs för att hämma femtio procent av cellöverlevnaden – ju lägre värde, desto starkare effekt.
Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften Journal of Cannabis Research i augusti 2025, och USDA:s pressrelease följde i januari 2026.
Vad det kan betyda för barncancer
Forskarteamet är tydliga med att resultaten är tidiga och att de kom från cellförsök i laboratoriemiljö – inte kliniska studier på patienter. Men de betonar ändå vikten av fyndet. Att förfina och förstå effekten av dessa molekyler på barncancer kan, enligt forskarteamet, öppna nya alternativ för cancerformer som inte svarar tillräckligt bra på befintliga behandlingar.
Nästa steg är att skala upp extraktionen för större och mer kontrollerade studier, samt att testa mot ett bredare spektrum av cancercellslinjer.
Nya möjligheter för hampans ekonomi
Utöver den medicinska dimensionen lyfter forskarna fram vad fyndet kan betyda för odlarna. I dag betraktas hamparötterna av de flesta som ett avfallsled – något som blir kvar efter skörd utan ekonomiskt värde.
”Vi tror att denna nya upptäckt ger industriella hampaodlare en potentiell ny intäktsström från en del av växten som tidigare förbisetts”, säger Brownstein i USDA:s pressrelease. Han jämför med grödor som majs och soja, där hela växten sedan länge har etablerade användningsområden. Hampa har hittills inte haft samma bredd – men det håller på att förändras.
Om rötterna i framtiden kan bli råvara för läkemedelsindustrin förändras kalkylen för vad ett hampafält faktiskt är värt. Det är fortfarande ett stort ”om” – men ett som nu har vetenskaplig grund.
Hampan – mer än cannabinoider
Fyndet påminner om något som hela branschen vet men lätt glömmer: hampan innehåller hundratals bioaktiva föreningar utöver de välkända cannabinoiderna. Fenolföreningar, flavonoider, terpener och nu – neolignaner i rötterna. Varje del av växten är potentiellt en oupptäckt resurs.
Det tog tre år att isolera och rena de fyra föreningarna. Det kan ta ytterligare många år innan vi vet om dadahol A och B har en plats i framtidens cancerbehandling. Men det faktum att en kemist lät sig fascineras av en avvikelse i ett kromatogram – och följde spåret hela vägen – är påminnelsen om hur vetenskapliga genombrott ofta börjar: med nyfikenhet på det som alla andra förbisett.
