Tyskland har sett en explosionsartad ökning i importen av medicinsk cannabis – från drygt 8 000 till över 37 000 kilo på bara ett år. Bakom siffrorna döljer sig ett land som på rekordtid vuxit till Europas största marknad, men som fortfarande brottas med långsam inhemsk produktion och beroende av internationella leverantörer.
Sedan medicinsk cannabis legaliserades i Tyskland 2017 har landet utvecklats till Europas största och mest dynamiska marknad inom området. Den senaste lagändringen, CanG-lagen som trädde i kraft den 1 april 2024, markerar ett avgörande skifte – inte bara i hur cannabis hanteras juridiskt, utan också i hur den medicinska användningen integreras i det tyska sjukvårdssystemet.
Från byråkrati till tillgänglighet
Den mest påtagliga förändringen för medicinsk cannabis är att växten inte längre klassas som narkotika. Denna omklassificering har haft en omedelbar effekt: patienter kan nu få tillgång till behandling med cannabis utan att läkare, apotek och distributörer behöver navigera genom ett tidigare snårigt regelverk.
Särskilt bland så kallade självbetalande patienter – de som inte får sin behandling täckt av försäkringskassan – har användningen ökat markant. Och utvecklingen ser ut att fortsätta: det federala gemensamma utskottet (G-BA) godkände i juli 2024 lättnader i regelverket som ska göra det enklare för fler läkare att skriva ut medicinsk cannabis med offentlig kostnadstäckning.
Därför importerar Tyskland så mycket medicinsk cannabis
Trots att Tyskland legaliserade medicinsk cannabis redan 2017 är landet fortfarande i hög grad beroende av import – en situation som väcker frågor, inte minst med tanke på landets resurser och tekniska kapacitet.
Förklaringen ligger delvis i hur långsam den inhemska odlingen har varit att komma igång. När lagen trädde i kraft beslutade den tyska läkemedelsmyndigheten BfArM att all inhemsk odling skulle ske under strikt statlig kontroll. En offentlig upphandling inleddes, och först 2019 tilldelades tre företag – Aurora Produktions GmbH, Aphria RX GmbH och Demecan GmbH – rätten att odla cannabis för medicinskt bruk i Tyskland.
Men det var inte förrän 2021 som de första inhemskt odlade cannabisskördarna faktiskt började nå apoteken. BfArM:s kungörelse daterad 14 juli 2021 markerade starten på den tyska distributionen – hela fyra år efter legaliseringen.
Den initiala produktionskvoten var dessutom låg: endast 10 400 kilo totalt över fyra år (motsvarande 2 600 kilo per år), vilket var långt ifrån tillräckligt för att täcka den snabbt växande patientbasen. Under samma period importerade Tyskland tiotusentals kilo varje år – från såväl Kanada, Europeiska länder som Portugal och Danmark och från länder på den afrikanska kontinenten.
Den tröga starten och de låga kvoterna har lett till att importen blivit en nödvändig lösning snarare än ett komplement. Först efter att Cannabislagen (CanG) trädde i kraft 2024 har vägen öppnats för fler aktörer att odla inom landet, men fortfarande är tillgången beroende av det internationella nätverket.
Explosiv ökning av cannabisimport till Tyskland
Importen av medicinsk cannabis till Tyskland har ökat dramatiskt under det senaste året. Enligt färska siffror från den tyska läkemedelsmyndigheten BfArM importerades under första kvartalet 2025 hela 37 223 kilogram cannabisblommor för medicinskt och vetenskapligt bruk. Det är en ökning på över 357 % jämfört med 8 143 kilogram under motsvarande period 2024.
Denna explosiva tillväxt återspeglar inte bara en stigande patientefterfrågan, utan också de förenklade reglerna efter att cannabis avklassificerats som narkotika i april 2024 genom CanG-lagen.
Tyskland befäster därmed sin position som Europas största marknad för medicinsk cannabis, och den snabba ökningen av importvolymer signalerar ett skifte i både vårdpraxis och försörjningskedjor.
Internationella leverantörer – Kanada dominerar importen
Tysklands snabbt växande marknad för medicinsk cannabis är starkt beroende av globala leveranskedjor. Under 2024 importerade landet cannabis från 19 olika länder, vilket vittnar om en allt mer internationaliserad marknad.
Kanada stod för den största andelen med 33 155 kilogram, följt av Portugal med 17 230 kilogram och Danmark med 7 396 kilogram. Dessa tre länder utgjorde tillsammans merparten av den totala importen, och har blivit centrala leverantörer till det tyska apotekssystemet.
Denna internationella mångfald ger Tyskland en bredare försörjningsbas, men väcker också frågor om framtida självförsörjning. Trots att Tyskland nu har juridiska och ekonomiska förutsättningar för att etablera en egen produktionssektor, har inhemska odlare ännu svårt att konkurrera. Produktionsvolymerna är små, vilket ger höga fasta kostnader och bristande skalfördelar. Men med borttagna hinder för både forskning och odling ökar möjligheterna för innovation och utveckling inom landet.
Det återstår att se om inhemsk odling – som nu tillåts i större skala – kan konkurrera med de etablerade leverantörerna i pris och kvalitet.















